Alexander

Igår gick vi in i vecka 19+0
Nu har jag ju faktiskt gått halva tiden, vilket känns
väldigt bra.

Nu syns det faktiskt att det ligger
någon där inne... mysigt!

Den 17/11 var vi på ultraljudet som vi sett framimot så länge nu.
Tyvärr blev det en stor besvikelse.
Visst var det bra också, för vi fick ju reda på att allt såg så bra ut med
den lille. Hjärtat bultade som det ska och alla andra organ fanns.

Men gubben som gjorde ultraljudet har nog jobbat alldeles för länge.
Ingen känsla för människor alls kändes det som.
För det första testade dom nån ny maskin så han fokuserade väldigt mycket på
att lära sig den.
Det var 3 andra "läkare" som var med under ultraljudet.

Men när han var klar sa han inte mer än att allt såg bra ut.
Vi ville ju veta hur hjärtslagen var och hur lång den e.
Då sa han bara det som gäller generellt för denna perioden vi e i nu.
Pucko! Det struntar väl vi i, vi ville ju veta hur just vårat barns hjärtljud var
och längd.
Sen frågade vi "Får vi ingen bild?"
Det verkade han tycka var konstigt att vi ville ha.

Så efter lite "tjat" fick jag lägga mig igen och han fick ta en bild. Men det kunde
kvittat. För den tog han bara utan nån som helst känsla. Så därför lägger vi inte upp den.
Kunde lika gärna varit en ödla vi har bild på.

Känner mig väldigt gnällig.
Men detta är ju faktiskt sista gången man ser den lille/lilla innan födseln.
Man vill känna sig speciell och att man får det man vill ha.

Tur att vi gått på 2 andra ultraljud innan så vi har några fina bilder.

Det är full fest i magen nu. Det märktes även på ultraljudet. Det var inte långa stunder som den låg still. Ut med armen sen benet och kullerbytter. haha
Det känns väldigt ofta nu men det e bara mysigt.

Vecka 19
Du: Ungefär nu brukar man ha vant sig vid graviditeten och sluppit illamående etc, men en graviditet är unik - liksom du - och alla upplever graviditet olika. Inget är rätt eller fel. En del upplever ryggont och foglossning. Kanske drömmer du mer livligt nu för tiden? Det är också vanligt att man blir mer emotionell ungefär nu vilket kan få oväntade känslor att komma upp till ytan.
Fostret: Längd omkring 20 cm och vikt knappt 250 g. Anlagen till mjölktänderna är färdiga och bakom dem bildas redan anlagen till vuxentänderna.

Känner att jag är i en sån period nu där folk kan tvivla på att: e hon gravid
eller har hon bara lagt på sig några kilon. Nu vet ju de flesta i vår omgivning vad som väntas.
Men ändå! Man är inte van att se ut så här.

Har iallafall gått upp lite nu. Så "sötnöten" mår nog gott där inne. :-)

Nu börjar det bli lite halvjobbigt att knäppa byxorna.

Det är bara några få dagar kvar tills ultraljudet.
Det är lite pirrigt för vi längtar så att se den lille/lilla.

Undra om man kan se tydligt va det är för kön!?
Jag vill ju helst inte veta men jag vet att Christer är nyfiken så
han dör nästan. Jag vet var han kommer spana nånstans. ;-)

Dagen efter är det min 25-årsdag.

Vecka 18
Du: Om du är förstföderska kanske du kan känna de första rörelserna nu. Men det är inte ovanligt eller konstigt om det dröjer ytterligare ett par veckor.
Fostret: Det ofödda barnet är nu cirka 18-19 cm långt och väger ca 170 gram. Fostret övar matsmältnings- och utsöndringsprocesserna genom att svälja fostervatten och låta det gå ut via urinblåsan. Tungan har redan fått smaklökar och fostret kan reagera på fostervattnets smak.

Denna veckan har det börjat hända en hel del med magen.
Jag börjar bli "fet"
(Druckit för många öl)

Det bubblar till i mellanåt på nåt skumt sätt. Har hört mig för och tydligen är det
den lilla bebisen som gör nåt. Som nån sa "Det känns som jag har ett akvarium i magen"







Denna läckra Marimekko haklappen fick jag av min fina vän Erika.
Första sak vi fått som påminner oss om att vi ska ha barn.

Efter Erikas present så kom köpsuget!
Kunde inte låta bli dessa söta bodys!

Visst e dom fina!? Passar både flicka o pojke.

Vecka 17
Du: För många börjar magen synas ordentligt nu. Men det är väldigt individuellt och om din mage inte syns så ska du inte oroa dig - den kommer.
Fostret: Barnet är ca 17 cm långt och väger ca. 135 gram. Huvudet är cirka 4 cm i diameter, medan fötterna är cirka 2 cm långa. Det bildas ett värmereglerande fettlager på ytan av fostret som kallas vernix.

Idag är det 16 fullgångna veckor +1 dag.

Denna veckan har det spänt en hel del i magen. (Känslan av att vara proppmätt)
Det växer ju för fulla muggar där inne nu så det e ju inte konstigt att man känner nåt.
Tycker nog att det har hänt något med magen...

(Jo, visst har det hänt en del med magen... titta på inlägget längst ner och jämför.
Man blir "hemmablind" Haha! skrivet: 2009-11-02)





Hade ju tänkt att jag skulle vara så himla redig och simma 1 gång i veckan.
Det har blivit 1 gång på 16 veckor. Det e jäkligt illa.
Får försöka igen att ta tag i det.
Men det finns ingen lust när man kommer hem närmare 18 på kvällarna att åka ner och simma.
Och helgerna har man ju tusen andra saker man ska göra.
Jag har väldigt bra undanflykter... eller inte!

Men promenader har vi varit väldigt duktiga med.
Sen sitter jag ju väldigt sällan på jobbet. Man går och står mest hela tiden.
Så det e ju inte så att jag inte rör mig.


Vecka 16
Fostret: Barnet mäter 14-16 cm och väger knappt 110 g och växer fortfarande snabbt där det flyter i fostervattnet. Fostersäcken innehåller ca 1,8 dl fostervatten efter 16 veckor. Naglarna på fingrarna utvecklas och ögonen, näsan och öronen är välformade. Skelettet hårdnar och blir mer förbenat. Hörseln är nu skarp och även fast ögonen fortfarande är slutna kan fostret kan skilja på ljus och mörker. Kroppen täcks av ett fint, dunigt lagunohår. Fortplantningsorganen fortsätter utvecklas och någonstans mellan vecka 16-17 kan man urskilja penis eller vagina. Fostret kan nu utföra mer komplicerade rörelser såsom att ta tag om navelsträngen, suga på sina fingrar och anlägga komplicerade ansiktsuttryck.

Den 17/11 är det dags för det stora ultraljudet. :-)
Spännande!!
Då bestäms det beräknade datumet.

Då får vi se om det är den 17/4 som barnmorskan på barnmorskegruppen
fick det till senast. 

Det har inte hänt så mycket mer denna veckan än att vi fått reda på datumen för ultraljud.




Vecka 14
Fostret: Fostret är nu ca 11 cm lång och väger ca. 60 g. Det får all sin näring från den färdigbildade moderkakan. Ögonen kommer att ligga på ansiktets framsida, öronen placeras riktigt, näsan blir mer markant och det allra första håret syns.

Ny vecka och lite nyheter.

I torsdags var vi på MVC åter igen för att kolla så jag får i mig tillräckligt med näring.
Allt såg bra ut nu så jag behöver inte komma tillbaka förrän vecka 25
om det inte händer något annat oväntat.

Mina järndepåer var också bra så jag behöver inte börja ta järntillskott förrän vecka 25 där med.
Skönt! Nog med tabletter att svälja redan tycker jag.





Men till det viktigaste som skedde i fredags (igår) var ju KUB-testet på barnmorskegruppeni gbg.
Besöket varade nästan 1 timme. Det hon gjorde var att mäta skallbenet och nackspalten.

Hon tog flera bilder som hon mätte på.
"Sötnöten" var inte alltid sammarbetsvillig och låg så som hon ville för att få bra bilder.
Men hon fick det hon behövde tilslut.


Man kan nu se näsan och läpparna väldigt tydligt. Vi fick även se 10 fingrar, 10 tår. På denna bilder ligger "den" med benen i kors (så som christer kan sova ibland) :-)

Fostret såg jättefint ut sa hon. Inga avvikelser. Då drog vi en lättnades suck.
När vi såg sannolikheten att vårat barn skulle födas med nån kromosom avvikelse var vi inte oroliga längre.
Det var 1:3244 (normalt i min ålder är det 1:1357).

Det som hon kunde anmärka på var att nackspalten var precis på gränsen för bred. Vilket kan tyda på organfel t.ex hjärtfel. Men det behöver inte alls betyda det.

Så istället för det klassiska ultraljudet vecka 19 så ska vi göra en organscreening.
Det är lite mer avancerat än ett vanligt ultraljud.

Men vi känner oss inte alls oroliga. Vi tror att vi har ett fullt frisk barn.
Det är väldigt bra ändå att dom kollar upp sånt här noggrant ändå.

Nu kan vi börja njuta ordenligt utav graviditeten och allt som den för med sig.

I onsdags var vi på MVC och hade en läkartid.
Då skulle det kollas så allt såg bra ut.

Allt var bra förutom att dom såg att jag inte fick i mig tillräckligt med näring.
så det var något dom skulle hålla koll på. Det är ju varken bra för mig eller barnet.

Det roligaste med besöket var att vi fick se den lille krabaten igen.
Läkaren fick det till att den var 5 cm lång mellan huvud och rumpa.
Vi fick titta ganska länge och vid 3 tillfällen så for den runt med en jäkla fart
och vände på sig. Vi kunde se fingrarna väldigt tydligt.

Helt otroligt egentligen att såpass mycket är utvecklat på något som är 5 cm långt.
Precis när hon tog kortet vände den sig om och tittade på kameran. :-)





Läkaren ändrade även beräknad datum. Hon tror vi var 11+6 i onsdags
så i torsdags gick vi in i vecka 13 om det stämmer.
Ändrade därför "widgeten" här på bloggen så beräknad förlossning stämmer.
Men jag tror det kan förändras något igen när vi gör det stora
ultraljudet på Östra. 

Så därför tar jag ju med båda veckorna här. Det e ju roligt att läsa sig till vad
som händer där inne eftersom man inte känner något.


Vecka 12
Fostret: Fostret väger ca 9-13 gram och är ca 7 cm långt. Lungorna är nu klara men omogna, bukspottkörteln fungerar och producerar insulin och fostret svarar på yttre stimulans med sparkar som du fortfarande inte kan känna.


Vecka 13
Du: Mot slutet av tredje månaden har livmodern trängt upp ur bäckenet och in i bukhålan. En erfaren barnmorska kan kanske känna den precis ovanför blygdbenet, men det är inte ovanligt att det dröjer ännu ett tag innan den känns tydligt. Illamåendet, kräkningarna och tröttheten avtar normalt runt vecka 13 men du kan fortfarande känna mer eller mindre för vissa födoämnen. En del omföderskor kan känna av fostrets rörelser, men det är väldigt ovanligt.
Fostret: Alla organ har nu bildats och nu återstår finjusteringar. Fostret kan fortfarande inte överleva utanför livmodern då organen inte är mogna. Mognaden sker under resten av graviditeten. Nu ska ditt barn växa till sig för att klara livet utanför livmodern. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen, kan även snurra runt. Fostret är ca 9 cm långt och väger ca 20-35 gram.

I torsdags så var vi på "Barnmorskegruppen" i Göteborg och tog blodprov inför KUB-testet.
Fick även göra ultraljud och se den lille/lilla.
Den låg böjd som en banan. Man kunde se näsan väldigt tydligt.

Helt plötsligt blev allt så verkligt.
Det lever en liten människa i min mage.

Nu dröjer det till den 9/10 tills vi får resultatet. Vi väntar ivrigt!





Några timmar senare var vi på MVC och tog ännu ett blodprov.
vägde mig och pratade lite om jobb, hälsa & kost m.m.

Nu har jag fått ett stort blåmärke på armen efter allt stickande. Snyggt!


Samma dag hämtade vi våra ringar som varit inne på gravyr sen 090909.
Datumen då vi förlovade oss.



För 2 veckor sen började jag få ont i ländryggen och det strålar neråt.
Det är tydligen ichias och är ganska vanligt när man är gravid.
Det gör verkligem skitont. Speciellt efter en lång dag på jobbet.
Då kan jag knappt gå eller sitta. får ligga ner med en varm vetekudde.

Hoppas verkligen att det går över snart. Vill ju helst inte ha så här ont resten av tiden.
Usch!! Man har ju sett vissa hoppa runt på kryckor. Jag  vill inte vara en av dom.

Men, men det är bara att bita ihop. Att vara gravid är ju ingen sjukdom.

Vecka 11
Fostret: Fostret är ca 4,5-6 cm långt. Huvudet utgör nu den största delen av kroppen och utvecklingen går från huvudet och nedåt. Läpparna rör sig, pannan rynkar sig och och huvudet vrider sig. Könsorganen är färdiga på insidan.

Det har inte hänt så mycket sen sist.

Fler och fler vet om det nu och det känns bra.
Men det känns fortfarande som om man ljuger för folk.
Snart börjar väl det synas på allvar. Och man börjar förstå
vad som händer själv.






Har haft svårt att få i mig mat som sagt och en matlåda
som vanligtvis äts upp på 1 dag har tagit 3 dagar.
Pratade med en på jobbet som också e gravid och hon sa
att hon inte kunde äta kött. Och det är nog det som jag
är känslig för med.
Känner jag lukten av kött så blir jag äcklad.

Ska försöka äta mer fågel och fisk en tid och se om aptiten
blir bättre.

Snart e det dax för KUB testet och jag är allt lite nervös.
Tyvärr får vi ju inte reda på resultatet förrän 9 oktober.
Det blir en lång väntan.



Vecka 10
Du: Din trötthet, och eventuellt illamående och kräkningar, kanske avtar men du känner säkert ett större behov av att kissa.
Fostret: Nu är embryostadiet förbi. Barnets mänskliga drag är fullt framträdande, fingrarna och tårna syns och njurarna producerar urin. Vid tio veckor är fostret ca 2,5 cm långt och väger ca 8 gram. Fostret rör sig försiktigt för att träna musklerna, fast det är alldeles för tidigt för dig att känna något ännu, och börjar kunna ändra läge i livmodern.

Barnmorskan ringde i veckan och sa att vi ska få en annan som följer oss genom graviditeten.
Vilket känns bra. Tyckte hon kändes lite skum ändå! Hoppas den nya känns bättre. :-)

Samtidigt som hon ringde så ordnade vi en del tider.

• Ett besök hos den nya barnmorskan
• Och en läkartid för blodprov m.m.

Kontaktade även "barnmorskegruppen" i gbg där man gör KUB testet.
Så dit ska vi 24/9

Kostar en del att göra det testet men vi känner ändå att vi vill göra det så vi slipper att oroa oss.
Sen får man ju se vad resultatet säger men det får vi inte reda på förrän 9/10.

Jag har ju inte kunnat äta så mycket som jag egentligen behöver. Ställde mig på vågen och visst sjutton hade jag gått ner ett antal kilon. Bra bantningskur att vara gravid... hehe!
Om några veckor vänder det ju så man får väl passa på att njuta.

Har hänt en annan stor sak i vårat liv men det lär ni märka snart.
Förresten firade vi 5 år 09/09/09 .

Embryot:
Medan menstuationen uteblir utvecklar embryots ansikte mer och mer mänskliga anletsdrag samtidigt som bålen förlängs och och blir rakare. Den embryotiska svansen, en rest från djurlivet, förkortas och försvinner. Fostret reagerar på beröring och känseln utvecklas.

I lördags berättade vi våran nyhet för Christers pappa Beine och Edina.

Och i måndags åkte vi hem till Christers mamma Christin och Dennis.
Dom hade flyttat sen sist så nu bor dom nära Eriksbergskranen och
har kanonutsikt.

På tisdagen åkte vi ut till Sophias föräldrar Åsa & Lasse och berättade att
dom ska bli mormor och morfar.

Alla blev jätteglada för vår nyhet.
Antar att det sprider sig ganska snart till våra syskon + släkt. :-)


Tröttheten blir bara värre känns det som. Är så trött på jobbet, orkar
knappt ta för mig nåt. Hoppas det inte kommer vara så här resten av tiden.
Jag berättade för chefen i onsdags så hon har lite överseende för
mitt gäspande. haha!

Jag har nog tappat lite aptit den senaste tiden. Orkar inte äta så
mycket åt gången längre. På kvällen har jag oftast inget sug alls.
Bara vatten. För törstig är jag.
Måste skärpa mig och äta bättre.

Då var vi inne i 6:e veckan.

I torsdags var vi på inskrivning på MVC i Kungälv.
Vi pratade om självklara saker om att man inte ska dricka alkohol eller
röka heroin. ;-) Tydligen något som var obligatoriskt att prata om.

Känns ganska overkligt att vi ska ha barn. Mår fortfarande inte illa
och hoppas jag slipper det.
Nästa besök på MVC är 30/9 och då ska det tas blodprov m.m.
Usch och fy för stick i armen.

Christer tycker nog det är mest jobbigt att vi inte berättat det för nära o kära än.
Så det blir i helgen som vi ska "släppa bomben".
Fastän det är så tidigt så e det ju rätt skönt att kunna dela med oss av
vår lycka redan nu. Plus slippa risken att försäga sig. Men vi är allt lite
nervös inför detta.