Vecka 15
Idag är vi inne i vecka 16 redan. (15+3)
Pang så e det väl snart april och vi helt plötsligt sitter där och är 3 personer istället.
Skum känsla!
Nu längtar vi tills det börjar synas på magen att det ligger en liten bebis där inne.
Men när man väl e där så kommer väl ryggont med andra krämper. haha!
Alla mår bra här på prejelvägen och jag kan äta betydligt bättre. Dock fortfarande svårt med den varma maten.
Men än så länge har vågen inte visat nån förändring alls.
Ischias värken är inte alls lika påtaglig längre.
Det är himla skönt.
Den kan smyga sig fram om jag suttit för länge. Så jag får sluta att sitta ner... eller inte!
Hoppas att den inte kommer tillbaka och blir så jävlig som det var för några veckor sedan.
Har börjat kika lite på blocket efter barnvagn och se om vi kan hitta nån relativt ny.
Helst från i år eller höst -08. Men det e lättare sagt än gjort.
Vi har insett att det finns mycket pengar att spara på det. Har ju god tid på oss att kika runt.
Vecka 15
Fostret: Nu är barnet är ca 13 cm långt och väger ungefär 80 gram. Huden är tunn och genomskinlig och blodkärlen syns tydligt. Fastän öronen inte är helt klara kan din bebis nu uppfatta ljud.
Vecka 14
Den 17/11 är det dags för det stora ultraljudet. :-)
Spännande!!
Då bestäms det beräknade datumet.
Då får vi se om det är den 17/4 som barnmorskan på barnmorskegruppen
fick det till senast.
Det har inte hänt så mycket mer denna veckan än att vi fått reda på datumen för ultraljud.
Vecka 14
Fostret: Fostret är nu ca 11 cm lång och väger ca. 60 g. Det får all sin näring från den färdigbildade moderkakan. Ögonen kommer att ligga på ansiktets framsida, öronen placeras riktigt, näsan blir mer markant och det allra första håret syns.
Vecka 13
Ny vecka och lite nyheter.
I torsdags var vi på MVC åter igen för att kolla så jag får i mig tillräckligt med näring.
Allt såg bra ut nu så jag behöver inte komma tillbaka förrän vecka 25
om det inte händer något annat oväntat.
Mina järndepåer var också bra så jag behöver inte börja ta järntillskott förrän vecka 25 där med.
Skönt! Nog med tabletter att svälja redan tycker jag.
Men till det viktigaste som skedde i fredags (igår) var ju KUB-testet på barnmorskegruppeni gbg.
Besöket varade nästan 1 timme. Det hon gjorde var att mäta skallbenet och nackspalten.
Hon tog flera bilder som hon mätte på.
"Sötnöten" var inte alltid sammarbetsvillig och låg så som hon ville för att få bra bilder.
Men hon fick det hon behövde tilslut.
Man kan nu se näsan och läpparna väldigt tydligt. Vi fick även se 10 fingrar, 10 tår. På denna bilder ligger "den" med benen i kors (så som christer kan sova ibland) :-)
Fostret såg jättefint ut sa hon. Inga avvikelser. Då drog vi en lättnades suck.
När vi såg sannolikheten att vårat barn skulle födas med nån kromosom avvikelse var vi inte oroliga längre.
Det var 1:3244 (normalt i min ålder är det 1:1357).
Det som hon kunde anmärka på var att nackspalten var precis på gränsen för bred. Vilket kan tyda på organfel t.ex hjärtfel. Men det behöver inte alls betyda det.
Så istället för det klassiska ultraljudet vecka 19 så ska vi göra en organscreening.
Det är lite mer avancerat än ett vanligt ultraljud.
Men vi känner oss inte alls oroliga. Vi tror att vi har ett fullt frisk barn.
Det är väldigt bra ändå att dom kollar upp sånt här noggrant ändå.
Nu kan vi börja njuta ordenligt utav graviditeten och allt som den för med sig.
Vecka 12
I onsdags var vi på MVC och hade en läkartid.
Då skulle det kollas så allt såg bra ut.
Allt var bra förutom att dom såg att jag inte fick i mig tillräckligt med näring.
så det var något dom skulle hålla koll på. Det är ju varken bra för mig eller barnet.
Det roligaste med besöket var att vi fick se den lille krabaten igen.
Läkaren fick det till att den var 5 cm lång mellan huvud och rumpa.
Vi fick titta ganska länge och vid 3 tillfällen så for den runt med en jäkla fart
och vände på sig. Vi kunde se fingrarna väldigt tydligt.
Helt otroligt egentligen att såpass mycket är utvecklat på något som är 5 cm långt.
Precis när hon tog kortet vände den sig om och tittade på kameran. :-)
Läkaren ändrade även beräknad datum. Hon tror vi var 11+6 i onsdags
så i torsdags gick vi in i vecka 13 om det stämmer.
Ändrade därför "widgeten" här på bloggen så beräknad förlossning stämmer.
Men jag tror det kan förändras något igen när vi gör det stora
ultraljudet på Östra.
Så därför tar jag ju med båda veckorna här. Det e ju roligt att läsa sig till vad
som händer där inne eftersom man inte känner något.
Vecka 12
Fostret: Fostret väger ca 9-13 gram och är ca 7 cm långt. Lungorna är nu klara men omogna, bukspottkörteln fungerar och producerar insulin och fostret svarar på yttre stimulans med sparkar som du fortfarande inte kan känna.
Vecka 13
Du: Mot slutet av tredje månaden har livmodern trängt upp ur bäckenet och in i bukhålan. En erfaren barnmorska kan kanske känna den precis ovanför blygdbenet, men det är inte ovanligt att det dröjer ännu ett tag innan den känns tydligt. Illamåendet, kräkningarna och tröttheten avtar normalt runt vecka 13 men du kan fortfarande känna mer eller mindre för vissa födoämnen. En del omföderskor kan känna av fostrets rörelser, men det är väldigt ovanligt.
Fostret: Alla organ har nu bildats och nu återstår finjusteringar. Fostret kan fortfarande inte överleva utanför livmodern då organen inte är mogna. Mognaden sker under resten av graviditeten. Nu ska ditt barn växa till sig för att klara livet utanför livmodern. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen, kan även snurra runt. Fostret är ca 9 cm långt och väger ca 20-35 gram.
