Vecka 37


I fredags var vi på MVC igen.
Järnet hade gått upp igen till 126 från 110 sen sist, vilket är jättebra.
Det hjälpte med att käka leverpstej och dricka järnberikad juice.

Vår barnmorska trodde att de "värkarna" jag hade förra onsdagen var att han borrade ner huvudet så långt han kunde för nu var han väl fixerad.

Nästa besök är 6/4
Men Christer tror att det händer på påskafton... vi får väl se! :-D

Nu har jag slutat att jobba vilket är väldigt skönt.
Ska försöka vila så mycket som möjligt och "ladda batterierna" inför förlossningen.
Det kan ju verkligen hända när som helst nu. Spännande!

Det som jag tycker är jobbigt är att veta att snart kommer jag ha så jäkla ont och inte kunna styra över det.
Men det är ju bara att gilla läget, kan ju inte ångra mig nu om man säger så. haha!!




Man märker tydligt nu att det är jäkligt trångt för honom därinne nu.
Och man kan nästan tyda att det är en fot som trycker mot min mage.
Det är vår lille "ninja" som busar i magen. ;-)


Vecka 37
Du: Nu närmar sig förlossningen och det är dags att börja ladda. Ät kolhydratrik mat och försök att vila mycket. Om du inte har packat din BB-väska så är det absolut dags att göra det nu. Normalt ligger bebisen med huvudet nedåt nu, men en del bebisar lägger sig med rumpan nedåt eller på tvären. Då kan det vara dags för vändningsförsök. Fosterhinnan riskerar nu att spricka och om du känner att vattnet går bör du genast ringa förlossningen.
Bebisen: Barnet är såpass stort nu att det inte finns plats att vända sig längre. Kroppen är knubbig och hjärnans aktiviteter blir mer och mer organiserade och medvetandet är väl etablerat. Ögonrörelserna är koordinerade och synen förbättras.




Kommentarer
Postat av: Christine Christensson Bruseborn

Vila nu så mycket ni kan båda två. Det kommer att ta på er bådas krafter när det sätter igång. Försök lägga upp fötterna högre än bålen så ofta du kan Sophia, det kommer att kännas bra. Jag har köpt en "antiklimax" Napp till den lille - det står "Volvo" på den....

Nu håller jag tummarna för er och tänker mycket på er den närmaste tiden. Och jag är helt övertygad om att det här kommer att gå bra. Du klarar detta galant Sophia! Och Christer kommer att stödja dig, det är jag också helt säker på.

Kramar till er båda!

Christine


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0